"Feminin repertoar” och hemmamusicerande i Sverige 1780-1860

Projektet önskar genom "musikalisk empati" undersöka och utmana normativa perspektiv inom den svenska musikrepertoaren.

Projektets syfte

Projektet vill undersöka hur estetiska värderingar är baserade inte bara på musikens innehåll utan även på fördomar kring en viss repertoar och föreslå ett motnarrativ som utmanar normativa perspektiv inom den svenska musikrepertoaren, inklusive genusbaserade kategoriseringar. Syftet är att återupprätta en betydande del av vår musikaliska repertoar som helt enkelt tystnat.

Metod och förväntat resultat

I projektet används tre typer av klaverinstrument som användes från 1780 till 1860, vilket är tidsramen för projektet. Förutom cembalo och klavikord finns tillgång till en taffel av Bellmans instrumentmakare Mathias Petter Kraft från 1797, en Broadwood-flygel från 1802 och ett piano av Érard från 1858.

Projektet vill visa att instrumentet musikern spelar på är helt avgörande för tolkningen. Processen bygger på ”musikalisk empati”, alltså förmågan att förutsättningslöst föra en dialog med det musikaliska verket. Metoden utgår från att samma stycke spelas på olika instrument med olika spelsätt, och därmed tolkningar, som följd. Detta diskuteras, utvärderas och dokumenteras genom videoinspelningar i vad projektet kallar sitt ”tolkningslaboratorium”.

Resultaten kommer att redovisas genom att det bjuds in till en salong där deltagarna kan göra nya bekantskaper med tonsättarinnor och tonsättare som varit tysta i mer än 150 år.