Med musiken som manus

Projektet undersöker intermediala narrativ mellan klassisk konstmusik och rörlig bild. Projektet leds av lektor Johan Fröst.

Syfte och frågeställningar

Syftet med projektet är att tolka och synliggöra konstmusikalisk form och innehåll med hjälp av rörlig bild. Det rörliga bildspråket har fokus på den spelande musikern och den gestik som uppstår i det ögonblick musiken spelas.

Projektet har i dagsläget genomförts med utgångspunkt i följande forskningsfrågor:

  • Hur kan musikaliskt innehåll lyftas med film som verktyg?
  • Hur kan den musikaliska upplevelsen förstärkas med synintryck?
  • Vilket avtryck ger musiken i filmen – kan filmen återbrukas till nya kompositioner?

En återkommande uppfattning är att klassisk konstmusik bör konsumeras som den är och oftast inte behöver någon ytterligare sinnesstimulans.

När klassisk konstmusik i dag presenteras tillsammans med rörlig bild är det ofta fråga om en bildproduktion som har till uppgift att reproducera konserttillfället. Studier visar att bilden tenderar att ta över när musik sätts samman med rörlig bild. Detta eftersom synsinnet svarar för 80% av de intryck som hjärnan bearbetar. Resultatet blir att mottagarens uppmärksamhet för det musikaliska förloppet försämras eller störs ut varvid det musikaliska egenvärdet alltså minskar. Metoden för att undvika detta är att skapa ett bildspråk som har till uppgift att lyfta och belysa musikalisk form och innehåll.

Metod

Med hjälp av små kameror undersöks detta i praktiken. I filmen nedan har tolv kameror använts simultant när musiken spelats. De rörliga bildlagren (filmerna) läggs sedan ovanpå varandra med olika opacitet och interpreteras sedan som en bildlig interpretation med musiken som förlaga för att skapa bildliga likheter med musikalisk form, musikaliska händelser, parametrar, texturer och klangreliefer.

Resultat

Fyra lab har genomförts som resulterat i fyra filmer, en med fokus på en slagverkare och tre med fokus på en pianist. Syftet med filmerna är att redovisa erfarenheter från det pågående projektet med fokus på frågor om hur ett rörligt bildspråk kan utformas för att betraktarens/lyssnarens syn och hörsel ska samverka intermodalt. Ett utdrag ur en av filmerna kan ses nedan (ur Debussy: Reflects dans lèau, Johan Fröst, piano).

I förlängningen bygger även problemformuleringarna på vilka nya intermediala aspekter som uppstår när musiken och, den för musiken ämnade filmen, växelverkar med varandra. I vilken utsträckning behåller var och en av medierna sin identitet och när, och i vilken utsträckning, uppstår och etableras något nytt?

För att lyfta denna problemställning har en av de färdiga filmerna använts som förlaga till att komponera ett elektroakustiskt spår. Den nya elektroakustiska musiken korreleras sedan med den ursprungliga pianomusiken. Fusionen som uppstår ger flertalet indikationer på kraften i den visuella representationen av den musikaliska formen i den ursprungliga musiken. Även ett utdrag ur denna elektroakustiska komposition, vilken använt filmen som förlaga, följer nedan. Utdraget är från Image schema av Henrik Frisk från 2019.

Medverkande

I projektet ingår även Henrik Frisk som är musiker, kompositör samt professor på Akademin för klassisk musik, komposition, dirigering och musikteori vid KMH. Deltagit har även fotograf Josef Doukkali, tidigare anställd adjunkt inom musik- och medieproduktion på KMH samt Joakim Anterot, adjunkt i slagverk, Erik Lanninger, lektor i instudering samt Stefan Therstam, professor i orgelimprovisation på KMH.

Relaterad kontakt