Anna Paradiso Laurin

Anna Paradiso Laurin är anställd som adjunkt och forskare vid Institutionen för klassisk musik vid KMH, med fokus på konstnärlig forskning om historiska klaverinstrument och den svenska musikrepertoaren 1780–1860.

Om forskaren

Anna Paradiso Laurin är adjunkt och forskare vid KMH och bedriver konstnärlig forskning med stöd från Vetenskapsrådet. Hon undervisar i historiska klaverinstrument och i ”Music History & Performance Practice”.

Som cembalist har hon framträtt i Europa, USA, Japan, Taiwan, Hongkong och Libanon. Hon har spelat in 18 album för BIS, både som solist och continuoist, och hennes inspelningar har uppmärksammats internationellt, bland annat av American Record Guide och Gramophone.

Hon har mottagit Kungl. Musikaliska Akademiens Bernadottestipendium och vunnit en svensk Grammis tillsammans med Dan Laurin och Höör Barock. Tonsättare som Daniel Börtz, Britta Byström och Helena Tulve har komponerat verk för henne och hennes ensembler.

Utöver sin musikkarriär har Anna en doktorsexamen i latinsk och antik grekisk filologi och har tidigare undervisat vid Oxford University, KTH och Stockholms universitet.

Forskningsbeskrivning

Anna Paradiso Laurin projektleder forskningsprojektet "Feminin repertoar” och hemmamusicerande i Sverige 1780–1860. Där undersöker hon hur den musiken skriven till de svenska salongerna, ofta av kvinnor eller till kvinnor, har marginaliserats. Projektet syftar till att utmana normativa perspektiv inom den svenska musikrepertoaren och belysa hur estetiska värderingar inte bara formats av musikens innehåll, utan också av genusbaserade fördomar.

Forskningen bygger på konstnärliga metoder där historiska klaverinstrument används för att utforska hur instrumentval påverkar musikaliska tolkningar. Tidsperioden 1780–1860 avspeglas i val av instrument, såsom en taffel av Mathias Petter Kraft från 1797, en Broadwood-flygel från 1802 och ett Érard-piano från 1858. Genom att spela samma stycke på olika instrument analyseras hur de unika klangegenskaperna formar interpretationen och musikerens interaktion med musiken.

Som en del av projektet har ett tolkningslaboratorium utvecklats, där olika spelsätt och instrument jämförs och dokumenteras genom videoinspelningar. Forskningen mynnar ut i en salong där deltagarna får möjlighet att återupptäcka och uppleva verk av tonsättare och tonsättarinnor som varit tysta i över 200 år.