Mikael Persson framför KMH:s campus.

Positionerande i musikklassrummet

Mikael Persson undersöker positionerande i musikklassrummet utifrån hur kön och klass påverkar elevernas förutsättningar för delaktighet i musikaliska aktiviteter. Mikael bedriver sina forskarstudier i musikpedagogik vid KMH i samarbete med konstnärliga fakulteten vid Lunds universitet.

Avhandlingens syfte

Högstadietiden är en mycket dynamisk tid som för elevernas del präglas av olika strävan att beskriva sig själv, positionera sig, på olika sätt genom hur de interagerar med varandra och med omgivningen.

Trots att frågor rörande identitet återkommande studerats i ungdomsforskning, i kulturstudier med fokus på musik samt inom det breda utbildningsvetenskapliga fältet så är relationen mellan detta sociala spel ett område som bara i ringa omfattning studerats tidigare i just musikklassrummet. Det finns en del studier som berör kön i musikklassrummet, men studier som fokuserar på intersektionen mellan kön och klass lyser med sin frånvaro.

Positioneringsteori och diskurspsykologi

Mikaels teoretiska hemvist är primärt positioneringsteori och diskurspsykologi utifrån vilket eleverna framträder som involverade i ett ständigt positionerande i förhållande till varandra, men också till både musikaliska uttryck och omgivningen i stort. Både diskurser i samhället i stort, och i musikklassrummet mer specifikt, utgör olika resurser att positionera sig på för eleverna, men bidrar också till att begränsa deras olika möjligheter att agera och delta i olika aktiviteter.

Mer specifikt studeras framför allt hur olika retoriska resurser används på olika sätt och får olika innebörd för pojkar och flickor i olika musikklassrum.

Klass och kön som diskurser

Vissa diskurser är så pass genomträngande i vårt samhälle att de kan betraktas som hegemoniska varför eleverna bär med sig olika strukturella positioner in i musikklassrummet. Mikael har valt ut två strukturella positioner som en lång rad tidigare studier har påvisat har stor relevans för att förklara skeenden som kan relateras till musik och undervisning, nämligen positioner relaterade till kategorierna klass och kön.

Även om det pågår en tydlig strävan efter förändring är dagens samhälle fortfarande präglat av ett tvåkönstänkande varför elever delas in i pojkar och flickor. Beträffande klass fördelas inom samhällsstrukturen väsentliga resurser ojämnt till individer i samhället, vilket innebär att alla strukturellt också positioneras i relation till klass. Dessa resurser kan vara av såväl ekonomisk som kulturell art.

Både klass och kön har visat sig ha stor bäring på bland annat elevers resultat i musikundervisningen, men också för vilka elever som fortsätter att musicera aktivt utanför skolan på olika sätt samt vilka instrument de lockas av. Genom att analysera intersektionen av dessa olika strukturella positioner framträder en mer rättvisande bild av den komplexa reproduktion av makt som sker i samhället.

Fallstudie från högstadieklass som metod

Studien är upplagd som en fallstudie i vilken Mikael videodokumenterat musikundervisning i tre undervisningsgrupper i årskurs åtta under en termin, en lektion per vecka. Två grupper från kommunala grundskolor, en skola med elever från hem med låg utbildningsbakgrund, Lågskärsskolan, en med elever från hög utbildningsbakgrund, Högstaskolan, har valts ut. Utöver detta en undervisningsgrupp med elever som valt en musikprofil, Musikprofilskolan.

Efter att ha studerat återkommande mönster och avvikelser i elevernas agerande i de olika klassrummen har Mikael primärt funnit fem olika retoriska resurser som beskriver elevernas positionerande på ett sätt som möjliggör en jämförelse mellan klassrummen. Sedan har interaktioner i ett antal utvalda representativa sekvenser från varje klassrum detaljstuderats med hjälp av samtalsanalytiska verktyg från den tidiga diskurspsykologin.

Resultat så här långt

Positioner utifrån humor, seriositet, osäkerhet, självsäkerhet, känslor och våld

De sex olika resurser som Mikael funnit centrala för att synliggöra skillnader och likheter i elevernas positionerande är humor, seriositet, osäkerhet, självsäkerhet, känslor och våld. I skrivandets stund är det vanskligt att summera resultaten av avhandlingen, men några exempel på hur dessa olika resurser används på olika sätt i elevernas positionerande kan nämnas.

Humor används bland annat för att distansera sig från det seriösa och kan på så sätt skapa ett tillfälligt utrymme att bryta mot gängse normer. Exempelvis kan humor skapa ett utrymme för pojkar att sjunga eller ta undervisningen på stort allvar, något som visat sig tydligast i Högstaskolans musikklassrum. Ett resultat som förvånat mig är att humorn i hög utsträckning i såväl Musikprofilskolan som i Lågskärsskolan verkar disciplinerande och därmed begränsar elevernas delaktighet i vad som kan beskrivas som musikaliska aktiviteter.

Humor kan också skapa ett utrymme att utöva våld, att skojbråka, ett fenomen som inte förvånande visar sig tydligare bland pojkar än bland flickor i de olika musikklassrummen. I Lågskärsskolan är dock våldsuttryck också förekommande som en resurs för flickorna, inte minst för att skapa ett utrymme att själva musicera, men också för att sätta sig själv i respekt hos övriga elever. Att positionera sig med tydliga och starka känslouttryck är också mer frekvent förekommande bland elever i Lågskärsskolans musikklassrum.

Att tydligt skämta på andra elevers bekostnad förekom frekvent både bland elever i Lågskärsskolans och Musikprofilskolans klassrum, men inte i Högstaskolans. Skämt i det senare klassrummet riktar sig snarare mot andra, utomstående, vilket skapar ett mer gemensamt vi i klassrummet, ett vi som också tydligt präglas av kompetens och kunnande.

Bland elever i Högstaskolan, i synnerhet flickor, utgör en betydande resurs att tona ned sin egen förmåga, både genom att skämta om sig själva och att markera osäkerhet, i syfte att undvika att positioneras som skrytsam. Att tona ned sin egen förmåga utgjorde däremot inte en gångbar resurs för elever i de övriga klassrummen. För elever i Musikprofilskolans klassrum riskerar till och med den som nedtonar sin kompetens snarare att få mindre utrymme av eleverna, något som primärt gällde för flickorna.

Om doktoranden

Mikael är utbildad musiklärare på KMH. Han tog examen 2003 och arbetade fram till 2012 som musiklärare i grundskolan.

Mikael har också utbildat sig till genuspedagog och har i denna roll arbetat med jämställdhetsintegrering i Stockholms stads Utbildningsförvaltning under ett antal år. Jämställdhetsintegrering innebär en strävan att integrera jämställdhet i ordinarie verksamhet.

Som genuspedagog har han bland annat blivit intervjuad av Skolverket som tagit fram diskussionsunderlag för att integrera sex- och samlevnad i grundskolans olika ämnen. I filmen som finns under rubriken Musik på Statens Skolverk återfinns Mikaels intervjulänk till annan webbplats.

Åren innan Mikael började sin doktorandutbildning gick han en magisterutbildning i didaktik vilket möjliggjordes tack vare Lärarlyftetlänk till annan webbplats.

I Mikaels forskargärning har han parallellt intresserat sig för nymaterialistisk teori, eller det som också kan kallas för posthumanism, och hur detta perspektiv kan bidra till att diskutera musikpedagogik, och reproduktion av makt i musikklassrummet, på ett än mer nyanserat sätt. Bland annat har han gjort en nymaterialistisk läsning av rösten utifrån exemplet Jimmy Scott.

Läs fler artiklar och papers av Mikael Persson samlade i KMH-Divalänk till annan webbplats.

Relaterad kontakt