Elektroakustiskt i december: Luigi Nono 100 år

La lontananza nostalgica utopica futura: Madrigale per più "caminantes" con Gidon Kremer (”Den nostalgiska utopiska framtidsdistansen: Madrigal för flera "resenärer" med Gidon Kremer”) är ett verk av den italienske kompositören Luigi Nono för violin och åtta ljudband. Det komponerades mellan 1988 och 1989 och är ett av Nonos sista verk. Det var ett samarbete med violinisten Gidon Kremer och banden består delvis av Kremers improvisationer under en veckas inspelningar i februari 1988. Violinstämman är komponerad av Nono och grupperad i sex satser/delar (leggi) som placeras ut i rummet vid olika stationer. Violinisten rör sig mellan de olika stationerna, sökande, genom ett landskap av notställ medan de åtta banden spelas i högtalarna, interpreterade i realtid. Inget framförande kan bli det andra likt eftersom relationen mellan banden och violinen inte regleras enligt en gemensam tidslinje. Klangresultatet är beroende av vad klangregissören väljer att diffusera ur det väldiga materialet på banden. Slumpen spelar en stor roll och bidrar till fascinationen för verket som i varje framförande söker sin form. Violinstämman är utgiven i Nonos handskrift och innehåller ett poetiskt, detaljerat och krävande violinmaterial – extrema nyanser mellan ppppppppp och fffff, fyllt av olika exakt beskrivna spelsätt.

Anna Lindal: Violin
Erik Peters: Klangregi

Konserten är ca 1 timme och efterföljs av ett publiksamtal för den som vill stanna kvar och reflektera kring verket.

Konserten är ett samarbete mellan Italienska Kulturinstitutet och Kungl. Musikhögskolan.