Ny avhandling visar hur dold kunskap i intonation formar stråkmusikers uttryck
Hur vet en violinist exakt hur en ton ska låta i ett visst musikstycke? Och hur lär man ut det till andra? Det är frågor som står i centrum i doktoranden Sheng-Ying Isabella Wengs avhandling som undersöker hur intonation, finjustering av tonhöjd, används som uttrycksmedel bland klassiska stråkmusiker.
I lördags disputerade Sheng-Ying Isabella Weng med avhandlingen ”String intonation: Personal Expression and Pedagogical Challenges”. Avhandlingen ger en unik inblick i hur stråkmusiker formar sitt musikaliska uttryck genom intonation. Bakom varje ton döljer sig musikers personliga tolkning i form av medvetna såväl som omedvetna val av intonation – en musikalisk tradition som är svår att fånga i ord. Nu synliggörs framför allt de omedvetna valen som kan ha betydelse för musikers konstnärliga gestaltning och hur kunskapen om intonation överförs i instrumentalundervisning.
– Det mest spännande med det här arbetet har varit att synliggöra det omedvetna i musikernas konstnärliga praktik med hjälp av vetenskapliga metoder. Det väckte min nyfikenhet på hur överföring av omedvetna kunskaper om intonation skulle kunna bli effektivare i instrumentalundervisningen.
Sheng-Ying Isabella Weng
Hennes forskning är tvärdisciplinär och ämnar bygga broar mellan vetenskap och konstnärlig praktik, med syftet att stärka musikpedagogiken. Resultaten visar bland annat hur musikalisk kontext – till exempel tonens längd och metriska placering – kan påverka musikers intonationspraxis och hur de själva uppfattar och pratar om intonation.
Insikt om hur teoretisk kunskap kan ha ett praktiskt värde i musikalisk gestaltning öppnar upp för en djupare förståelse för intonation som uttrycksform – och stärker lärandet i musikens hantverk. När sambandet mellan teori och praktiskt musicerande synliggörs, väcks också medvetenheten om hur intonation faktiskt används som ett uttrycksmedel. Det hjälper läraren att prata om intonation och kommunikationen i musikundervisningen kan då bli tydligare och bättre.
Den som studerar klassisk fiol behöver givetvis ha god kunskap om vad ”vanlig” intonationspraxis är, och varför det är så. Först då ökar medvetenheten om ”det egna valet”, och det personliga uttrycket träder fram. Till exempel kan ett val som avviker från en viss konvention också vara ett ”statement” som skapar effekt och förstärker det individuella uttrycket. Det är dynamiken mellan konventioner och individuella val som skapar det personliga uttrycket och ger utrymme för konstnärlig frihet, säger Sheng-Ying Isabella Weng.