Simon Bång om hans kommande balett på Palais Garnier

KMH-alumnen Simon Bång rör sig obehindrat mellan olika musikaliska roller och uttryck som kompositör, dirigent och cellist. Gemensamt för hans arbete är lyssnandet. Den 15 april 2026 får hans balett Le Petit Prince, beställd av Opéra national de Paris, urpremiär på Palais Garnier i Paris.

För Simon är musik något som formas ur flera perspektiv. Erfarenheterna som solist, dirigent och kompositör påverkar ständigt hans arbete.

Det fysiska, mentala och inre lyssnandet

För mig handlar allt om lyssnande, men på olika nivåer, säger han. Cellospelet är det fysiska lyssnandet, där kroppen direkt möter musiken. Dirigeringen är det mentala lyssnandet, där jag formar och reagerar på helheten i realtid. Komponerandet är det inre lyssnandet, där jag söker efter den musik som redan pågår i det inre och ger den form.

Denna blandning av perspektiv har påverkat hans konstnärliga utveckling, inte minst under studietiden. Han studerade masterprogrammet i dirigering, inriktning orkester, för B. Tommy Andersson på KMH, en period som blev avgörande för synen på orkestern som organism.

– Han gav mig en djup och intuitiv förståelse för hur orkestern fungerar inifrån, hur klang, rörelse och struktur hänger samman på ett levande sätt.

Studierna fortsatte i Lugano, där mötet med Arturo Tamayo och den sena 1900-talsrepertoaren utvecklade hans fokus ytterligare.

Arbetet med Boulez, Berio och Donatoni gav mig en stark känsla för rytm, tempo och komplexa strukturer. De två perspektiven kompletterar varandra och formar hur jag arbetar med ensembler idag, säger han.

Baletten Le Petit Prince – från bok till scen

Ett tydligt exempel på hur dessa erfarenheter nu tar plats är baletten Le Petit Prince, skapad tillsammans med koreografen Clairemarie Osta. Boken som baletten bygger på, "Lille prinsen" (Le Petit Prince), är en kortroman från 1943 av den franske författaren och piloten Antoine de Saint-Exupéry. Även om den är skriven som barnbok, älskas den av många vuxna för sina filosofiska insikter om världen och människorna. Boken har sålt i 140 miljoner exemplar och översatts till 361 språk.

Själva boken är ett oerhört rikt material, med lager av fantasi, filosofi och existentiella frågor. Att gestalta detta utan ord, genom musik och rörelse, är både en stor utmaning och en fantastisk möjlighet.
Initiativet till ett tvärkonstnärligt samarbete inom dans mellan KMH och Stockholms konstnärliga högskola blev en viktig ingång till dansfältet. Simon menar att samarbetet i sig är en central del av det konstnärliga arbetet. Oavsett om det gäller dansare, koreograf eller musiker är processen beroende av ömsesidighet.

Ett ömsesidigt lyssnande är avgörande, både musikaliskt och mänskligt. När det fungerar uppstår något som ingen av oss hade kunnat skapa på egen hand.

Framtidsvisioner och råd till unga musiker

Just nu står mötet mellan musik och scen i centrum för Simons skapande. Samtidigt är blicken riktad framåt. Nya sceniska verk och konsertmusik väntar, gärna i projekt där olika konstformer möts. Och till unga musiker som drömmer om att kombinera utövande och skapande har han ett enkelt men tydligt råd:

Skapa den musik du själv vill höra. Om du skriver musik som du själv brinner för finns det åtminstone en person som tror på den, avslutar han.