Kontraproduktivt att minska på musiken
Vi skriver fredagen den 11 oktober och jag kan snart räkna av min nionde fullfartsvecka som rektor för Kungl. Musikhögskolan, KMH. Det mesta känns välbekant, fast det faktiskt ännu är nytt. Jag rör till det ibland, men hjärnan är förvånansvärt spänstig med tanke hur mycket information den har att hantera. Det beror sannolikt på att jag har så fantastiskt roligt.
Till min inskolning som rektor hör att besöka olika delar av verksamheten och i tisdags fick jag titta in hos ämneslärarutbildningen. Akademichef Per-Henrik Holgersson och studierektorerna Björg Ollén och Lena Lidström hade uppföljningsmöten med studenterna för att stämma av höstens kurser så här långt.
Ämneslärarutbildningen ger examen för musikundervisning på högstadiet och gymnasiet. Antingen ihop med ett annat ämne, vilket studenterna läser på Stockholms universitet, eller med fördjupade studier i musik. Ämneslärarexamen öppnar också för en yrkesbana inom musik- och kulturskolan. Studierna tar fem och ett halvt år att genomföra.
Inom lärarutbildningen erbjuder vi också KPU, kompletterande pedagogisk utbildning, som tar halvannat år att slutföra. KPU är öppen för den som har läst 120 högskolepoäng inom ämnet musik och har arbetet minst halvtid med musik i två år. KPU ger behörighet att arbeta som musiklärare på gymnasiet. Både ämneslärarprogrammet och KPU berättigar till att ansöka om lärarlegitimation hos Skolverket.
Den arbetsmarknad som väntar KMH:s lärarstudenter är stadd i förändring. Stora pensionsavgångar ger dem mycket goda utsikter att få anställning, men totalt sett har arbetstillfällena minskat kraftigt på senare år. Tendensen är så stark att man med fog kan påstå att musikämnet är satt på undantag både i grundskolan och gymnasiet.
I samband med gymnasiereformen 2011 försvann alla obligatoriska kurser i estetiska ämnen. Åtta år senare erbjuder många gymnasieskolor inte längre någon verksamhet i musik. Estetiska kurser ska erbjudas inom det individuella valet, men systemet med meritpoäng har medfört att gymnasieelever gör strategiska val för att öka sin totala betygspoäng. Detta har lett till att allt färre väljer kurser i estetiska ämnen och därmed har många gymnasieskolor minskat eller helt tagit bort musikundervisningen.
Också tillgången till gymnasiets estetiska program minskar. Statistik från Skolverket visar att antalet kommuner som erbjuder det estetiska programmet, sedan 2011 har minskat med 26%, från 140 till 104 kommuner. Sedan 2012 har antalet skolenheter som erbjuder programmet minskat från 274 till 224, en nedgång med 18%. Andelen gymnasieelever som söker estetiska programmet i första hand har minskat från 9,2% (10.986 elever) år 2011 till 6,1% (7.568 elever) år 2018.
Det ser inte bättre ut inom grundskolan. Uppgifter från Skolinspektionen visar att från hösten 2019 har grundskolans undervisningstid i matematik och idrott utökats med 105 respektive 100 timmar. Tid som tagits från elevens val, som minskats med 205 timmar vilka tidigare har varit möjliga att använda för olika estetiska aktiviteter. Skolverket rapporter att exempelvis har gymnasieskolor erbjudit grundskoleelever möjlighet att inom elevens val besöka gymnasiets undervisning i estetiska ämnen. Undervisning av grundskoleelever har också bedrivits i gymnasieskolors lokaler av gymnasielärare.
Utvecklingen förskräcker. För det första är det kontraproduktivt att krympa de estetiska ämnena till förmån för annat. Det finns mycket forskning som visar att de estetiska uttrycken stärker inlärningsförmågan i andra ämnen.
Sedan är det också en fråga om jämlikhet. Skolan ska vara kompensatorisk och genom sin verksamhet utjämna skillnader i elevernas bakgrund. Vi vet att inte alla barn genom föräldrarna får tillgång till musikundervisning eller annat skapande och inte heller till det kulturutbud som samhället finansierar. Bara genom skolan kan kulturen nå alla barn och jämlikt rusta dem med kulturellt kapital, den bildning som är kittet mellan människorna i ett samhälle och som hjälper oss att förstå varandra och vår komplexa värld.
Också det finns det forskning som visar; hur konstnärliga upplevelser och eget skapande tränar oss i att hantera de dilemman vi ständigt ställs inför. Förmågor som behövs mer än någonsin nu när vi på allvar måste ta oss an klimatfrågorna. När det inte finns några enkla svar behöver vi stanna upp och våga vila i vår ambivalens, för att kunna ta in alla perspektiv i våra beslut. Sådant övar vi genom konsten.
De grupper jag mötte vid mitt besök hos KMH:s ämneslärarutbildning bär syn för sägen. Kloka, kreativa och starka i sin övertygelse verkar de vara, studenterna. Att träffa dem satte guldkant på min redan gyllene glädje över att få verka på KMH. Varmt tack för det!
Helena Wessman, den 11 oktober 2019.