Rustas för att kunna skapa sin arbetsmarknad

Tiden går fort då man har roligt. Redan har fem månader passerat sedan den soliga junidag då jag installerades som rektor för KMH. Ceremonin, som också markerade läsårets slut och hyllade medarbetare för lång och trogen tjänst, var precis lagom elegant och avspänd. Min företrädare Cecilia Rydinger fick ett hjärtevärmande avslut och jag blev fint välkomnad.

KMH har medarbetare med stor skicklighet att anordna sådana begivenheter. Det har jag nu sett på nära håll. Bland annat i samband med att av vi tackade av professorn och konsertpianisten Staffan Scheja som prorektor i slutet av september. Ceremonin bjöd på ett stiligt ramverk med vackert dukad scen, fin ljussättning och genomtänk regi och ett väl avvägt program med tal och musikframträdanden av lärare och studenter.

Jag tror och hoppas att Staffan Scheja tyckte att det blev en fin dag. Hans gärning på KMH och inom svenskt musikliv är värd att hyllas flera gånger om och vi är glada över att få ha honom kvar som rektorsråd för externa relationer. Ny prorektor är professorn och konsertorganisten Johannes Landgren.

Utbildningarna vid KMH har sitt ursprung i Kungliga Musikaliska akademien, som instiftades av Gustav III år 1771. Syftet var att främja tonkonsten och musiklivet och en första åtgärd blev att inrätta den musikutbildning som har utvecklats till dagens svenska musikhögskolor. KMH bildades 1971 då staten tog över ansvaret för musikutbildningarna.

Länge var musikutbildningarna helt inriktade på västerländsk konstmusik, i dagligt tal klassisk musik, men i samband med övergången 1971 inleddes en breddning mot den rika flora av musikgenrer som idag ryms på musikhögskolorna. På KMH har vi särskilda program för bland annat folkmusik, jazz, musik- och mediaproduktion samt klassisk musik. Inom lärarutbildningarna ges undervisning i all slags musik.

Folkmusiken gjorde sitt intåg på KMH 1976 med en pedagogutbildning för spelmän. Omsider utvecklades ett renodlat folkmusikprogram och sedan 1994 har folkmusiken på KMH en egen institution med ett 40-tal studenter på kandidat- och masternivå. Där bedrivs sedan länge forskning på konstnärlig och vetenskaplig grund och vi har idag flera stora forskningsprojekt igång.

Häromveckan hade jag glädjen att gästa seminarieserien Folkmusikforum som är gemensam för folkmusikutbildningarnas alla studenter. Ämne för dagen var folkmusikerns arbetsmarknad och föreläsare var Hilda Sandgren, musikproducent inom folk- och världsmusik och grundare av bokningsbolaget MTA.

Budskapet var tydligt: Varje folkmusiker måste själv ta ansvar för sin arbetsmarknad. Strukturer finns med festivaler, skivbolag och ett nät av mestadels ideellt arbetande konsertarrangörer. Men just din arena måste du skapa själv.

Handfast exempel på hur det går till fick jag veckan efter vid ett kort besök på WOMEX. World Music Expo är en gigantisk mässa för folk- och världsmusik, som turnerar världen runt. I år hölls den i finska Tammerfors där flera tusen delegater ägnade fyra dagar åt seminarier, showcases (tillfällen för artister att visa upp sig) och kunskapande i den enorma utställningen.

Nyckeln till framgång är förmågan att nätverka. Alla kan inte göra det på samma sätt, men det är nödvändigt att knyta kontakter och göra sig känd hos arrangörer, bokare och andra musiker.

Jag talade med erfarna folkmusiker som mycket metodiskt bearbetar sin marknad - på WOMEX och i andra sammanhang - och jag förstod att det kan ta många år innan det leder till att man får spelningar. Man måste hela tiden hålla på. Utveckla sitt musicerande och sitt artisteri, spela in nya skivor, lyfta sina framgångar och envist, men vänligt utöka sitt kontaktnät.

Det är ledsamt att höra att svenska folkmusikers arbetsmarknad har försämrats på senare år. En anledning är krympande resurser för de regionala musikinstitutionerna, vilket drabbar frilansmusiker inom alla genrer. Några längre turnéer är det inte längre tal om, utan man får oftast enstaka spelningar. Förutom försämrade försörjningsmöjligheter leder det till ökad administration för frilansgrupperna.

Denna verklighet måste KMH rusta studenterna för och på WOMEX deltog hela avgångsklassen på folkmusikinstitutionens kandidatprogram samt studenter från vårt nordiska masterprogram. Mässbesöket är en del av utbildningen och de jag talade med var väl förberedda med visitkort, flygblad och inspelningar.

Att få visa upp sig i det officiella WOMEX- programmet är få förunnat. Showcases och seminarier sållas fram av en programkommitté som har att ta ställning till ansökningar från hela världen. Extra roligt då att Sverige representerades med två showcases - med trion Ahlberg, Ek & Rosvall respektive nyckelharpspelaren Emilia Amper och hennes band - och minst två seminarier.

Det första seminariet handlade om högre utbildning i folkmusik och ämnesföreträdaren för KMH:s folkmusikutbildningar Susanne Rosenberg var en av talarna. På det andra diskuterades jämställdhet och hindrande strukturer för kvinnliga folkmusiker. Ett i detta sammanhang smått sensationellt ämnesval. Initiativtagare var den svensk-estniska accordionisten Tuulikki Bartosik och sångerskan, spelmannen och tonsättaren Lena Willemark fanns med i panelen.

Den som kan sitt Folkmusiksverige vet att nästan samtliga som jag omnämnt har KMH-anknytning som lärare eller tidigare studenter. Lena Willemark är dessutom medlem av KMH:s hederskollegium Det är något att vara stolt över.

Stolt blev jag också dagen därpå då KMH-professorn och forskaren Sven Ahlbäck tilldelades Väsen-medaljen för sitt arbete med att utveckla svensk folkmusik.

Det skedde på folkmusikgruppen Väsens jubileumskonsert i Uppsala. De är själva starka förnyare - Olov Johansson, Mikael Marin och Roger Tallroth - och har nu turnerat världen runt i 30 år. Det kan vi alla yvas över och vi på KMH yvs lite extra över att Mikael Marin är en av våra lärare.

Helena Wessman, den 4 november 2019.