Akademiska kunskaper och professionsutbildning

Den första snön har fallit och jag läser lagen. Som rektor för KMH är jag myndighetschef och så här i slutet av min första termin är det hög tid att jag själv sätter mig in i verksamhetens legala förutsättningar.

Vid KMH finns sakkunniga på många områden, så jag har god vägledning i mitt ämbete. Vi har förstås konstnärlig, vetenskaplig och pedagogisk expertis, men också medarbetare med djup kunskap om de lagar och förordningar vi har att rätta oss efter.

KMH:s uppdrag definieras i de regleringsbrev regeringen upprättar inför varje budgetår. Till det styrs verksamheten av framförallt Högskolelagen, Högskoleförordningen, Förvaltningslagen och Myndighetsförordningen.

Högskolelagen är stommen. Jag läser:

"I denna lag ges bestämmelser om universitet och högskolor under statligt huvudmannaskap. [---]

Staten ska som huvudman anordna högskolor för

1. utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet, och

2. forskning och konstnärlig forskning samt utvecklingsarbete.

I högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta. [---]

Verksamheten ska bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning. [---]

Verksamheten ska avpassas så att en hög kvalitet nås i utbildningen och forskningen. [---]

Studenterna skall ha rätt att utöva inflytande över utbildningen vid högskolorna."

Det är intressant att läsa texterna så här lite i efterhand, då jag jobbat på KMH några månader. Läsningen bekräftar det jag redan konstaterat: Att det råder god ordning vid KMH. Vi kan våra lagar och förordningar och har organiserat arbetet så att de efterlevs.

Men det finns förstås också områden där vi ännu diskuterar hur den moderna akademiska regleringen bäst fogas samman med musikområdets snart tusenåriga utbildningstradition. Det är ju väldigt mycket en student ska tillägna sig under de få år utbildningen varar.

Sedan 2007 ges högre utbildning på tre nivåer (kandidat, master och forskarutbildning) i enlighet med Bolognaprocessen, en europeisk överenskommelse om att underlätta studenters mobilitet mellan länderna. I Sverige beslutades att grundnivån ska löpa över tre år och att den avancerade nivån ska omfatta två år. Reformen innebar också att de akademiska kraven likställdes för samtliga kandidat- och masterutbildningar oavsett ämnesområde.

På musikområdet betydde det att grundutbildningen för musiker, som tidigare löpte över fyra år, kortades samtidigt som nya utbildningsmoment kom till. Mest nytt var att både kandidat- och masterexamen nu förutsätter ett självständigt arbete som ska redovisas skriftligt och vid KMH ska vara kopplat till den klingande examinationen på respektive nivå.

I Högskolelagen sägs att:

"Utbildning på grundnivå ska utveckla studenternas förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar, förmåga att självständigt urskilja och formulera och lösa problem, och beredskap att möta förändringar i arbetslivet.

Inom det område som utbildningen avser ska studenterna, utöver kunskaper och färdigheter, utveckla förmåga att söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå, följa kunskapsutvecklingen, och utbyta kunskaper även med personer utan specialkunskaper på området."

En utmaning inom musikerutbildningarna är att det självständiga arbetet och andra kurser av akademisk art lagts ovanpå den undervisning som tidigare helt ägnades åt färdighetsträning och kunskaper med direkt koppling dessa färdigheter; i klartext handfast undervisning på respektive instrument enskilt och i ensemble och de teorikunskaper som avkrävs en musiker.

De akademiska kunskaperna och den rena professionsutbildningen är lika viktiga. Våra studenter måste rustas brett för att klara sitt yrkesliv. Med musikaliska färdigheter på toppnivå, likaväl som med förmåga till självständig analys och kommunikation kring sitt konstnärskap i både tal och skrift.

Samhället förändras snabbt och många olika kompetenser krävs för att hantera vår tids stora utmaningar. I detta har konsten sin givna roll genom att den låter oss pröva skilda förhållningssätt och leva oss in i olika scenarier och genom att konsten kan erbjuda trygghet och vila i en turbulent tillvaro. Det förutsätter att konstnärerna tar plats i samhällsdebatten. Här ges stora möjligheter för skickliga och analytiska musiker och musikskapare.

Även frånsett detta allomfattande samhällsperspektiv behöver vår tids musiker en bred kompetens. Då ytterst få kan förvänta sig en anställning vid någon musikinstitution och då den traditionella frilansmarknaden är på tillbakagång måste varje enskild musiker skapa sin egen arbetsmarknad. Det är mycket utmanande, men kan också leda till att vi i framtiden får möta professionella musiker i nya sammanhang. För det måste vi rusta våra studenter.

Jag tycker att vi på KMH har en bra diskussion om hur det ska lösas. Nya konstnärliga kandidatprogram har just sjösatts och nästa år påbörjas en översyn av de konstnärliga masterprogrammen. Formerna för de självständiga arbetena utvecklas ständigt så att de verkligen ska bidra till att fördjupa studenternas musikaliska uttryck.

Men visst finns det de som känner sig stressade av nyordningen. Hur ska studenterna hinna bli tillräckligt bra på sina instrument när de bara har tre år på sig och dessutom ska göra så mycket annat?

Jag tänker att det bästa man som blivande musiker kan göra är att tillvarata möjligheten att läsa på både kandidat- och masternivå. Då minskar stressen att hinna gå tillräckligt på djupet med sitt konstnärskap och man kan parallellt och inom ramen för sina studier bygga sin arbetsmarknad.

För dem som läser ämneslärarprogrammet är fem års studier obligatorium. Även i lärarutbildningarna medförde Bolognareformen att de akademiska ämnena gavs större tyngd. Alla lärarstudenter ska, oavsett inriktning, läsa stora kurser i utbildningsvetenskap och göra självständiga arbeten. Samtidigt ska de tillägna sig omfattande ämneskunskaper, teoretiskt och praktiskt.

Det ger musiklärarstudenterna god beredskap att hävda sin kompetens och öka musikämnets betydelse i skolan och på gymnasiet. Med sin expertis kan de dessutom starkt bidra till hela samhällets utveckling.

Det är krävande att studera, men förhoppningsvis också mycket givande. Så rektor jag är, drömmer jag understundom om att få vara KMH-student en andra gång. Att i ljuset av den första snön läsa lagar och förordningar är stimulerande det med.

Helena Wessman, den 29 november 2019.