Musik en av mänsklighetens viktigaste innovationer

Att människan är kapabel till de mest bestialiska handlingar framgår med förfärande tydlighet i dessa dagar. Den olagliga och opåkallade ryska invasionen av Ukraina sänder chockvågor genom världen. Det ukrainska folket slåss för sin frihet och över en miljon kvinnor och barn befinner sig på flykt. Hundratusentals människor är instängda i områden som hänsynslöst bombas av ryska trupper.

Att följa nyhetsmediernas rapportering får en att vilja gråta. All den ondska som kommit i dagen, allt lidande människor utsätts för. Hur kan man som enskild makthavare vilja mänskligheten så illa?

Som många andra finner jag tröst i konsten och tänker på hur människan, som motvikt till det onda, söker och skapar det sköna och djupt berörande. Ting och upplevelser som låter oss minnas de goda sidorna av vår samlevnad på jorden. En sådant människans påfund är musiken.

Tänk att vi kommit på detta sätt att uttrycka oss! Att vi skapat ett så sinnnrikt system att variationsmöjligheterna tycks oändliga. Musiken har, bokstavligt talat, funnits med oss sedan tidernas begynnelse och fortfarande skapar vi musik som är helt ny; kombinationer av toner och ljud som ingen tidigare har hört.

En stor del av den musik vi lyssnar till i vår del av världen är sprungen ur den västerländska konstmusiken. Konstmusik finns i de flesta kulturer och utmärks av en omfattande teoribildning som vuxit fram under tusentals år. Den västerländska konstmusiken kallas som den gör för att den har sina rötter i Centraleuropa.

Vi gör idag åtskillnad mellan olika musikgenrer, men egentligen är de grenar på samma träd. Nya bladverk kommer hela tiden till och förs vidare via notskrift eller på gehör. Genrer korsas och smälter samman, men ursprunget finns alltid kvar. Musiken vidgas in i evigheten och kan inte tystas.

Min betraktelse är måhända banal, men jag tycker att det bör sägas högt och tydligt vilken fantastisk uppfinning musiken är och hur viktig den är för oss människor. För precis som med vatten och frisk luft är den lätt att ta för given. Inte förrän dess förutsättningar allvarligt hotas reagerar vi. Om ens då. Tänk bara på hur valhänt vi hanterar klimatkrisen.

Musik kommer alltid att finnas och vi kommer alltid att uttrycka oss musikaliskt. Likväl befinner vi i Sverige oss i ett läge där särskilda insatser krävs för att säkra allas möjlighet att göra musik. En smygande nedrustning under många år har försvagat musiklivets utbildningskedja och nu måste den länkas samman på nytt.

Under några decennier från 1950-talet och framåt fattades i vårt land en rad politiska beslut som skulle säkra allas jämlika möjlighet att musicera. Skolans musikundervisning utvecklades, musikskolor startades i alla kommuner, folkhögskolorna stärktes och musikhögskolorna förstatligades, blev fler och öppnade för utbildning inom andra genrer än västerländsk konstmusik. Till detta kom en rik flora av musikverksamheter inom kyrkor, studieförbund och föreningar.

Resultatet blev ett mycket utbrett musicerande bland befolkningen. Nästan alla spelade ett musikinstrument eller sjöng tillsammans med andra, åtminstone någon period av sitt liv. Den stora bredden gav en vassare spets. Det professionella musiklivet utvecklade kvaliteter som tog svenska sångare, musiker, grupper, körer och orkestrar ut i världen och lockade världsartister till svenska scener. Också åhörarna lät tala om sig. En initierad publik lyfte musikskapandet till nya nivåer.

Allt det där kan tyckas självklart — vi har ju vant oss vid "det svenska musikundret" — men om vi inte får ordning på utbildningskedjan kan det snabbt raseras. Vi ser idag brister hela vägen från förskolan upp till högre musikutbildning och även om det inom musiklivet har tagits många initiativ för att motverka svagheterna i kedjan, krävs politiska beslut.

Grundläggande för allt musicerande är möjligheten att utveckla sin sångröst. Därför behöver vi på nytt få in musik och andra estetiska ämnen in i förskolans läroplan. Dessa ämnen behöver därmed också bli en betydligt större del av förskollärarutbildningen.

När det gäller grundskolans musikundervisning är läroplanen tydlig, men de yttre omständigheterna varierar så mycket mellan skolorna att det är något av ett lotteri huruvida eleverna får möta behöriga musiklärare i väl utrustade musiksalar. Detta behöver följas upp på ett bättre sätt så att alla elever garanteras jämlika möjligheter att utveckla kunskaper i och om musik.

Att de estetiska ämnena åter bör bli obligatoriska i alla gymnasieprogram är också det en fråga om jämlikhet. Vi människor kommunicerar på olika vis och för många är de konstnärliga uttrycken helt avgörande. Gymnasiets estetiska ämnen är också bärare av bildning, detta viktiga begrepp som ofta kommer i skymundan. Med en bred bildning blir vi mer kreativa, lär oss att se saker ur olika perspektiv och tränas i att avkoda många olika sammanhang.

Den kanske viktigaste basen för musiklivets kompetensförsörjning är kulturskolan. Här behövs tydliga mål och mer resurser, så att de unga musikanterna får möjlighet att lära sig hantverket på ett korrekt vis från start. Många nybörjare får idag bara femton minuters lektion i veckan. Det räcker inte långt när man ska lära sig ett musikinstrument.

För de barn som vill satsa extra på sitt musicerande behöver vi skapa ett nationellt system för talangutveckling med jämlik tillgång i hela landet. Att tidigt fånga upp de riktigt intresserade kulturskoleeleverna är viktigt både för återväxten inom det professionella musiklivet och för amatörmusiklivet, som står för en stor del av konsertutbudet.

En vanlig studiegång för ungdomar som siktar på en yrkesbana som musiker eller musiklärare omfattar det estetiska programmet på gymnasiet, följt av några år på folkhögskola, innan de söker in till någon musikhögskola. Också här behöver vi säkra en jämlik tillgång över hela landet. Eftersom eleverna är varandras studiemiljö är det viktigt att gymnasiets estetiska program har riksintag, så att gymnasierna kan utveckla olika musikaliska profiler.

Den sista och helt avgörande länken i det professionella musiklivets utbildningskedja är högre musikutbildning. Också här behövs satsningar. Decenniers urholkning av anslagen har gjort att vårt lands musikhögskolor befinner sig i ett kritiskt skede. De studenter vi utbildar kommer att vara verksamma i internationell konkurrens – svenskt musikliv attraherar arbetskraft från hela världen – och musikhögskolorna behöver ökade resurser för att kunna rusta dem för det. Som en jämförelse kan nämnas att Norges Musikhögskola, som till storlek är ganska lik KMH, har 100 miljoner mer i anslag.

Om bristerna i utbildningskedjan har musiklivets aktörer talat i många år och för kultur- och utbildningspolitiker är vår oro väl känd. Nu behöver samtal föras inom fler politikområden, så att konkreta åtgärder kommer till stånd.

Musik är en av mänsklighetens viktigaste innovationer och möjligheten att utrycka sig musikaliskt bör komma alla till del. Att säkra "det svenska musikundret" är en god anledning, men allra viktigast är musikens och andra konstformers betydelse för folkhälsan och för demokratin. Mycket forskning visar att musiken ökar vårt välmående och förbättrar vår förmåga att kommunicera med varandra.

Helena Wessman, den 28 mars 2022