För att uttrycka det djupt mänskliga behöver vi konsten

Vi skriver den 9 september 2022 och det är bara dagar kvar till valet då vi ska rösta fram politiska beslutsfattare till riksdagen, regionerna och landets alla kommuner. Valrörelsen domineras av några få frågor och tonläget är högt. Kulturen har som vanligt givits mycket litet utrymme. Det är föga förvånande, men djupt beklagligt då de konstnärliga uttrycken är viktiga för att vi ska känna oss som hela människor och kunna hantera de samhällsutmaningar vi står inför.

Forskare menar att musiken finns med oss från födseln och att vi som nyfödda kommunicerar med små sångfragment. Så småningom lär vi oss tala, men orden har begränsad räckvidd. För att uttrycka det djupt mänskliga – våra känslor, existentiella tvivel och längtan efter samhörighet – behöver vi konsten.

Därför är kulturpolitiken så viktig, för att den syftar till att säkra en jämlik tillgång till konstnärliga uttryck av alla de slag. Och därför måste utbildningspolitiken ta ansvar för att alla barn och ungdomar ska få jämlik tillgång till undervisning i estetiska ämnen.

När jag efterlyser och argumenterar för politiska beslut som stärker musikens utbildningskedja gör jag det ofta utifrån det professionella musiklivets behov. Men frågan är mycket större än så. I vilken mån små barn, skolelever, gymnasieungdomar och studenter bibringas kunskaper i och om musik påverkar hela samhället.

Musikens ekosystem är så vittförgrenat att det svårligen låter sig beskrivas. Musiken finns runt omkring och inom oss dygnets alla timmar, livet igenom. Naturens alla ljud, klangen av mänskliga aktiviteter, vår kommunikation med röst och kropp – allt är musik.

Avgränsat till melodier, klanger och rytmer skapade av mänsklig hand, eller numera också artificiell intelligens, upptar musiken fortfarande en mycket stor del av vår tillvaro. Vi skapar, lyssnar till och utsätts dagligen för påverkan genom musik och behöver kunskap för att hantera det. Verktyg för ett eget musicerande, träning i att som åhörare tränga in i olika slags musik och förmåga att upptäcka när musik används i manipulativt syfte.

Att själv sjunga eller spela ger en fysisk och själslig kontakt med musik som jag önskar att alla fick uppleva. Forskning visar att eget musicerande öppnar våra sinnen och underlättar lärande på andra områden. Att musicera ihop med andra kan leda till djupt samförstånd och att framträda inför publik ger det musikaliska uttrycket extra dimensioner.

Som konsertpublik och mottagare av inspelad musik påverkas vi på andra sätt, men upplevelsen kan gå mycket djupt. Beroende på konsertsituation tar det sig olika uttryck, alltifrån att gemensamt hålla andan i slutet av en symfoni till att vrålsjunga och dansa vilt på den stora arenakonserten. Gemensamt är en stark känsla av samhörighet och den uppsluppna och avspända stämningen efteråt.

För att publiken ska ha någonstans att gå krävs ett brett musikutbud på alla nivåer. För den musikaliska mångfalden är amatörmusiklivet, de semiprofessionella och de professionella utövarna och institutionerna lika viktiga och i musikens ekosystem är de varandras förutsättning.

Ett vidgat musikaliskt kunnande ger oss bättre förmåga att avkoda det vi hör. Vad det är för slags musik, vem som skrivit den och vilka artister vi lyssnar till. Musikalisk bildning ger oss också bättre förutsättningar att genomskåda försök till manipulation, t ex musik som ska få oss att konsumera mer eller som syftar till att locka in oss i sammanhang vi annars inte skulle ha valt.

Allt detta menar jag är starka argument för att vi genom politiska beslut ska försäkra oss om att alla barn och unga ges tillgång till kvalificerad musikundervisning under hela skoltiden. De som vill fördjupa sitt musikintresse på fritiden och kanske senare välja musiken som yrke ska också få möjlighet till det. Och alla de som vill lyssna till levande musik ska ha ett brett musikutbud på alla nivåer att tillgå.

Så är det inte idag, utan vi ser brister i musikens utbildningskedja hela vägen från förskolan till högre musikutbildning. Nedmonteringen har pågått länge och effekterna visar sig bland annat i i fritidsorkestrarnas svårigheter att besätta alla stämmor och i att färre vill sjunga i kör. Musikhögskolorna har fortfarande högt söktryck, men basen bland de sökande smalnar av vilket betyder att färre utan musikbakgrund tar sig fram.

Därför är det viktigt att vi, trots att kulturen nästan osynliggjorts i debatten inför valet, envist framhåller musikens betydelse och argumenterar för varje människas rätt att delta i och ta del av ett rikt och mångfacetterat musikliv.

Helena Wessman, den 9 september 2022.