Jag känner sorg över hur illa vårt land vårdat det svenska musikundret

Arbetsgivare har länge uttryckt oro för svenska musikers vikande konkurrenskraft i det alltmer internationaliserade svenska musiklivet. Samma farhågor uttrycks av lärare inom högre musikutbildning. För bibehållen inhemsk återväxt krävs en förstärkning att samtliga delar av musikens utbildningskedja och ett substansiellt ekonomiskt tillskott till landets musikhögskolor.

Inför Riksting för västerländsk konstmusik på KMH den 21 mars, släppte Musiklyftet rapporten Utbildningens betydelse för svenska musikers konkurrenskraft, vilken baseras på en enkätundersökning riktad till medlemmar i Svensk Scenkonst som anställer musiker. Musiklyftet är ett flerårigt projekt där Svensk Scenkonst, Kungl. Musikaliska Akademien och Kungl. Musikhögskolan samverkar för att stärka musikens utbildningskedja och säkra det professionella musiklivets kompetensförsörjning.

Enkäten visar bland annat att

• knappt fyra procent av de svarande anser att kompetensförsörjningen inom svenskt musikliv fungerar mycket bra,
• endast sex procent av de svarande anser att högre musikutbildning i Sverige håller internationellt sett hög kvalitet,
• det idag finns flera organisationer verksamma inom scenkonsten i Sverige där färre än fyra av tio musiker som anlitats de senaste tio åren har fått sin högre utbildning här.

Enkätundersökningen genomfördes under december 2022 i syfte att ge arbetsgivarnas bild av hur svenskutbildade musiker klarar sig på arbetsmarknaden och hävdar sig i internationell jämförelse. Enkäten skickades till 285 respondenter inom 41 organisationer verksamma inom Sverige. Företrädare för samtliga organisationer har svarat. Exempelvis konserthus, operahus, symfoniorkestrar, regional musik och teatrar. Bland de svarande märks vd:ar, orkesterchefer, konstnärliga ledare, producenter och verksamhetsansvariga.

Av de många fritextsvaren framkommer oro för kompetensförsörjningen främst hos arbetsgivare som anlitar musiker inom klassisk musik. Man menar bland annat att svenskutbildade musiker har svårt att hävda sig i den internationella konkurrensen vid provspelningar till orkester, vilka i Sverige alltid genomförs anonymt, och att de behöver mer djupgående erfarenhet av orkester- och ensemblespel.

Arbetsgivare som anlitar musiker ur flera olika genrer, oftast regional musik som hyr in fristående grupper, uttrycker i fritextsvar att svenskutbildade musiker behöver rustas bättre vad gäller kommunikation med publiken, att framträda för barn och ungdom och att hantera tillvaron som egenföretagare.

Arbetsgivarnas svar överensstämmer i mycket med dem som lämnades av KMH:s lärare i en intern enkätundersökning i oktober 2021. Denna enkätundersökning riktade sig till samtliga lärare vid KMH och svarsfrekvensen var mycket hög.

Vid en skattning av utvecklingen de senaste tio åren svarade de lärare som undervisar i folkmusik, jazz och musikproduktion att de ser en positiv utveckling vad gäller söktryck och förkunskaper hos de studenter som antas. Denna uppfattning delas inte av svarande lärare inom klassisk musik, komposition, dirigering och musikteori, vilka ser mer negativt på utvecklingen. Samma sak uttrycker lärarna inom KMH:s pedagogiska utbildningar.

Glädjande nog visar enkätsvaren att de flesta av KMH:s lärare menar att kunskapsnivån hos dem vi examinerar ändå har ökat på samtliga områden de senaste tio åren. Heder åt KMH:s lärare och studenter för detta.

KMH och landets andra musikhögskolor utbildar för ett musikliv i stark förändring där den internationella konkurrensen på hemmaplan har ökat markant den senaste tioårsperioden. Hur det slår mot svenskutbildade musiker skiljer sig mellan genrerna.

Oro finns framförallt hos KMH:s lärare inom Akademin för klassisk musik, komposition, dirigering och musikteori, vilka menar att KMH har svårighet att upprätthålla utbildningar av internationellt sett hög kvalitet och att rusta studenterna för den internationella konkurrens som råder. Lärare som utbildar musiker inom folkmusik, jazz och musik- och medieproduktion ser betydligt mer positivt på KMH:s möjlighet att ge studenterna goda förutsättningar för yrkeslivet.

Såväl arbetsgivarna, som KMH:s lärare identifierar brister i musikens utbildningskedja och underfinansiering av högre musikutbildning som källor till den negativa utvecklingen.

Utbildningskedjans brister är väl kända bland de som bedriver musikutbildning i Sverige:

• Barn får inte lära sig sjunga och utveckla sin sångröst på förskolan.
• Inom grundskolan har utrymmet för estetiska ämnen krympt och tillgången till högkvalitativ musikundervisning är mycket ojämlik.
• På gymnasiet är etstetiska ämnen inte obligatoriska och ger heller inga meritpoäng.
• Kulturskolan är svagt finansierad och har på musikområdet långa köer och brist på instrumentalpedagoger. Något uttalat uppdrag att bidra till musiklivets kompetensförsörjning finns inte.
• Folkhögskolor och andra förberedande utbildningar är svagt finansierade och folkhögskolorna är ifrågasatta från politiskt håll.
• Högre musikutbildning är svagt finansierad, vilket gått ut över mängden undervisning och möjligheten att upprätthålla den infrastruktur runt utbildningarna som krävs.

Utbildningskedjans brister är mycket bekymmersamma då framgångarna för svenskt musikliv bygger på tidig introduktion till musiken och relevanta utbildningsmöjligheter på alla nivåer. De som antas till högre musikutbildning har ofta upp till tio års systematiska förberedelser i bagaget. Utöver tekniska färdigheter på respektive instrument behöver studenterna bland annat vara hemtama i den komplexa situation som musicerande ihop med andra innebär och ha utvecklat en musikalisk mognad.

Den svaga finansieringen av högre musikutbildning kommer ur en mångårig urholkning av anslagen, genom otillräcklig uppräkning i förhållande till kostnadsökningarna. Denna urholkning har drabbat all högre utbildning i vårt land. På musikområdet tillkommer ett drastiskt förändrat teknikbehov, höga kostnader för specialanpassade lokaler, behov av dyra instrument, småskalig undervisning och tillkommande kunskapsområden som rustar studenterna för en arbetsmarknad i förändring.

Inom högre utbildning ersätts utbildningsområdena med olika belopp beroende på undervisningens innehåll. När de konstnärliga ersättningsbeloppen justerades i slutet av 1990-talet släpade musiken efter. Idag ersätts utbildningsområdet musik med knappt halva beloppet jämfört med teater, som har liknande utbildningsupplägg och logistikbehov. Eftersläpningen har drastiskt minskat resurserna för undervisning, för det viktiga mötet mellan studenter och lärare.

KMH står, liksom övriga delar av universitets- och högskolesektorn, inför besparingar till följd av ökade lokalkostnader och den allmänna inflationen. En redan svag finansiering av högre musikutbildning drivs nu till en nivå där kvaliteten på allvar hotas. Hos delar av KMH:s lärarkår, särskilt inom klassisk musik, möter jag ett slags desperation över att inte kunna ge studenterna det stöd de behöver för att utveckla den kompetens yrkeslivet kräver.

Själv känner jag en stor sorg över hur illa vårt land har vårdat de politiska reformer som decennierna efter andra världskriget lade grunden för det svenska musikundret: musikskolor i alla kommuner, en utvecklad musiklärarutbildning och moderniserad musikundervisning i skolan, ett utvecklat föreningsliv, utbyggd ungdomsverksamhet inom de kyrkliga samfunden, stärkta folkhögskolor, förstatligande av musikhögskolorna etc.

I slutet av 1970-talet började satsningarna bära frukt, vilket bland annat märktes på att svenskutbildade musiker tog plats i symfoniorkestrarna där särskilt stråkmusiker tidigare hämtats utomlands ifrån. Under 1980-talet växte den kommersiella musikexporten och begreppet det svenska musikundret myntades. Ett begrepp som jag menar även bör omfatta vårt högkvalitativa inhemska musikliv och det allmänt utbredda fritidsmusicerandet i körer, källarband och orkestrar som utmärkt vårt land.

Den svenska musikexporten är fortfarande stark inom de flesta musikgenrer, men Musiklyftets rapport och de interna analyserna inom KMH visar att varken den eller det professionella musiklivets kompetensförsörjning kan tas för given. Inte heller fritidsmusicerandet, som minskat stort över tid.

Om det svenska musikundret ska kunna säkras för framtiden måste musikens utbildningskedja stärkas hela vägen från förskolan till högre musikutbildning. För detta krävs ökad samordning inom musiklivet och mellan utbildningar på olika nivåer samt – inte minst – politiska reformer som säkrar utbildningsnivåernas kvalitet och ett substansiellt ekonomiskt tillskott till landets musikhögskolor.

Helena Wessman, den 21 mars 2023.