Att definiera sin roll
Min främsta merit i livet är att vara förlöst av den så kallade lappmarksdoktorn, Einar Wallquist. Han föddes i Steneby i Dalsland och utbildades till läkare vid Karolinska institutet.
Efter avlagd examen 1922, vid 26 års ålder, gjorde han ett livsavgörande val. Han flyttade till Arjeplog där han fick tjänsten som provinsialläkare. Där verkade han sedan som läkare fram till sin pensionering och fortsatte även efter det att ge sitt liv åt Arjeplog, inte minst med att arbeta för sitt stora livsverk, Silvermuseet.
Att som 26-åring definiera sin roll i relation till en liten befolkning och att hålla fast vid den rollen hela livet är ett imponerande val av livsväg. Att definiera sig i relation till sin omgivning, att viga sitt liv åt att tjäna denna omgivning och att använda all sin professionalitet till att fullfölja denna uppgift – det utgör en full satsning på tjänandet. Inte bara genom det professionella medicinska arbetet utan också genom andra gärningar lyckades Lappmarksdoktorn ändå göra skillnad. När barnen i Arjeplog var undernärda anordnade han särskilda frukttåg från andra delar av landet. När barnen i Arjeplog inte fick någon musikundervisning så tog han emot dem i sitt hem och ordnade musikundervisning med en närmast Kajsa Vargsk tillämpning där man tager vad man haver i fråga om instrument att spela på.
Konstnärlig integritet, anpassning och kompromiss
För KMH är just frågan om hur vi definierar oss till vår omvärld en avgörande fråga. Mitt i denna fråga finns det några brännande begrepp som ständigt gör sig påminda: Begreppet konstnärlig integritet indikerar att vår ärlighet mot oss själva, våra uttryck och vår konstnärliga vision måste vara i fokus. Samtidigt utmanas vi hela tiden av olika faktorer som ligger utanför vår kontroll. Samtidigt är begreppet anpassning ständigt närvarande. Kanske säger vi indignerat, när vi konfronteras med krav på vår verksamhet utifrån omvärldens föränderlighet, att vi minsann inte anpassar oss.
För mig är det problematiskt att det så ofta läggs till ett likhetstecken mellan ordet anpassning och ordet kompromiss. Inte ens bland de mest konsekventa, kompromisslösa och orubbliga ideologerna inom den konstnärliga världen kan jag hitta någon som inte anpassar sig. Som musiker anpassar jag mig efter mitt instruments möjligheter. Jag spelar med instrumentet och inte mot (även om jag naturligtvis ser att det ligger i mitt konstnärskap att också spränga gränserna för vad detta instrument kan göra). Likaså spelar jag inte musik i ett vacuum utan i någon form av fysiskt eller artificiellt rum. Jag spelar med det rummet och interagerar – ja, anpassar, om man så vill, efter rumsliga och akustiska förutsättningar – för att kunna optimera mitt uttryck och skapa musik utifrån de omständigheter som faktiskt finns där, tekniskt, instrumentellt, lokalmässigt och ekonomiskt.
Att kunna spela med omständigheterna och, ibland tack vare och ibland trots dessa, göra bra musik är inte kompromissande konst utan konstutövande som förvandlar begreppet anpassning till ett konstnärligt verktyg och blir, om vi hanterar det rätt, en vital del av konstnärskapet.
Vårt uppdrag
När vi formulerar vilka vi är och vad vårt uppdrag i relation till samhället och musiklivet är så gör vi det i en föränderlig värld. Vi möts av nya stora utmaningar som påverkar vårt uppdrag. När vi på KMH ska uppfylla vårt uppdrag som musikhögskola är lyhördheten inför detta uppdrag nödvändig. Det är det uppdraget som sätter ramarna för vår verksamhet. Givetvis kan vi kritisera de ramar som sätts och försöka vara med i debatt och i politiska påverkansmiljöer, men mitt i det står det fast, tills annat beslutas, att vi har fokus på vårt nuvarande uppdrag.
Till vårt uppdrag hör att bedriva utbildning och forskning. Vidare är vi underställda de krav som ställs på en myndighet och är skyldiga att gå dessa krav till mötes. Likväl är det nödvändigt att vi hela tiden värnar vår konstnärliga integritet samtidigt som vi just i kraft av denna integritet renodlar vårt uppdrag och fokuserar på vårt bidrag till vår värld och vårt musikliv. Genom att leva i detta uppdrag och ta musiken på allvar så får vi i musikens värld verktyg att uttrycka oss, att förstå oss själva och vår omvärld – och vi kliver oundvikligen in i något som är större än oss själva. Musikens värld är ett universum av möjligheter.
Så, låt oss inte kompromissa med vår kvalitet på utbildnings- och forskningsområdet utan med hängivenhet, stark konstnärlig integritet och äkthet anpassa oss efter inre och yttre förutsättningar. Låt den konstnärliga kvaliteten, det pedagogiska arbetet och studenternas utbildning vara i fokus samtidigt som vi bejakar vår roll som fristående högskola och professionellt agerande myndighet. Med detta fokus, kan vi också få hjälp att se klart vilka prioriteringar vi bör göra och vad som är vårt egentliga uppdrag - för konstens, musikens och studenternas skull.
Johannes Landgren, 1 december 2023