Akademisk frihet och konstnärlig frihet

“The word Freedom can be used in many ways and for many purposes and it is sometimes even used in the name of – Freedom” (Duke Ellington)

Begreppet frihet är kanske ett av vår världs mest missbrukade ord. Det används som verktyg i i politisk debatt för att få meningsmotståndaren att stämplas som en representant för ofrihet. I den akademiska världen är begreppet frihet avgörande som för vetenskaplig och akademisk trovärdighet. Den akademiska forskningen ska vara fri – fri till kunskapssökande och kunskapsackumulerande kunskapsbygge. Den konstnärliga friheten förutsätts vara en spelplan för ett fritt konstnärligt sökande, för gestaltning av konst som både oroar och roar och som är fri från politiska klåfingrigheter.

Den akademiska friheten framställs ofta, med all rätt, som hotad. Många krafter vill in och styra forskningen, lägga munkavle på lärare och forskare, förminska studenternas frihet och ifrågasätta det fria kunskapssökandet. Det ser givetvis olika ut i olika länder men globala perspektiv ger insikter som också kan formas om till lärdomar när det gäller att hantera vår egen frihetsgrad.

SUHF skriver i sin debattartikel i tidskriften Curie (10/1 2024) följande tänkvärda ord:

Den akademiska friheten är själva fundamentet för framgångsrik forskning, utbildning och innovation. I en tid då kunskapsresistens brer ut sig och det öppna och demokratiska samhället är satt under press är friheten särskilt viktigt. Lärosätena behöver vara autonoma och garanteras akademisk frihet för att kunna svara upp mot samhällets behov av kunskapsförsörjning. Det är en förutsättning för att de ska kunna utföra sina uppdrag med kvalitet och trovärdighet. Därför måste den akademiska friheten vara grundlagsskyddad.

Det fokus som ofta presenteras avseende hoten mot den akademiska friheten är ofta fokuserade på relationen mellan individ och lärosäte. Det gäller även i de nya direktiven till UKÄ, som fått i uppdrag att utreda arbetet med akademisk frihet hos svenska lärosäten. Vi är nog många som uppfattar de reella hoten mot den akademiska friheten som lika illa eller värre utifrån två andra perspektiv: relationen mellan lärosätena och politiken samt relationen mellan lärosätena och de kommersiella aktörernas krav. Om man på allvar vill komma till rätta med hoten mot den akademiska friheten bör nog även dessa två områden belysas.

Tillbaka till den konstnärliga friheten. Inom ramen för den konstnärliga friheten kan vi söka efter nya uttryck; vi kan söka efter olika sätt att gestalta musiken utifrån givna eller icke givna premisser. Dock inser vi snart att vi inte står för oss själva. Den konstnärliga friheten tampas med ett nästan totalt beroende av de krafter som vi vill definiera oss fria ifrån, det vill säga politik och kommersiella aktörer. Vi behöver medel till utbildning, forskning och lokaler. Vi utbildar för ett musikliv med olika aktörers krav etc. Det är en högst ömtålig balansgång att, å ena sidan, förhålla sig till konstens frihetskrav och, å andra sidan, förhålla sig till aktörer som så konkret påverkar vår möjlighet att fritt gestalta vår konst och söka nya konstnärliga uttryck. Kanske är det dags att grundlagsskydda, inte bara den akademiska utan, den konstnärliga friheten. Friheten är ömtålig och skör...

”... and it is sometimes used in the name of – Freedom”.(Duke Ellington)

Johannes Landgren, 9 februari 2024