Språk och förståelse

"Jag vill gärna lära känna världens gång och se om det finns något där som en människa utan fara kan hålla sig till" (Comenius)

Hur beskriver vi vår värld, hur förhåller vi oss till den och hur väljer vi ut vad vi kan hålla oss till? Olika delar av vår värld beskrivs och gestaltas med olika vokabulär. Språket kan vara inkluderande och bjuda in till en förståelse av sammanhangen men det kan också vara exkluderande och utformas så att det tydligt markerar gränserna för grupptillhörighet och gemensamma övernskommelser och på så vis markera ett revir för den egna intressesfären. Språk är fantastiskt som kommunikationsmedel men det är också ofullkomligt till sin natur. Ibland behövs insikten om att vi inte bara förstår varandra via språket utan om att vi också ständigt missförstår varandra – frågan är bara till vilken grad...

Av akademiskt intresse

För den sportintresserade är sportjournalistikens retorik mycket väl bekant. I sportjournalistkåren finns det en hel del lingvistiska ekvilibrister av exklusivt snitt. Det är stundtals riktigt njutbart att få lyssna på sportkommentatorernas mångfacetterade vokabulär, men det är smärtsamt tankeväckande att se vilka konnotationer just begreppet ”akademisk” väcker. När något riktigt oväsentligt, i marginalen skymtande, ska beskrivas så brukar det benämnas som att det är ”av akademiskt intresse”.

Ordet ”akademisk” blir då synonymt med något oviktigt, något i marginalen... Det kanske är dags att återerövra begreppet ”akademisk” så att det får beteckna vad det egentligen ska handla om: kritiskt tänkande, dialog, ackumulerat kunskapsbyggande, ja, ett verktyg för att förstå världen och oss själva.

Världens labyrint och hjärtats paradis

Den böhmiske pedagogen, biskopen och författaren Johan Amos Comenius (Jan Ámos Komenský) föddes år 1592 i Nivnice (Mähren) och avled i exil i Amsterdam år 1670. Han var en av sin tids stora tänkare, inte minst avseende lärande och pedagogik. Han är bland annat känd för att ha skrivit Orbis Pictus, (en av världens första bilderböcker) och Didactica magna (som bland annat innehåller en plan för skolans organisation). Didactica magna fick stor betydelse för modern pedagogik och Comenius’ perspektiv på världen visar sig vara högst relevant ännu idag. För Sverige är han extra relevant eftersom han anlitades av Axel Oxenstierna för att bidra till att reformera det svenska utbildningsväsendet. Comenius´ insikter hade stort inflytande på den svenska skolordningen av år 1649.

År 1631 kom hans väldiga epos Världens labyrint och hjärtats paradis. I detta verk låter han huvudpersonen, med hjälp av en ledsagare, betrakta världen och dess labyrint av olikheter och företeelser. Bland annat kommer han fram till den akademiska världen och reflekterar där över vad han ser. Han skriver:

Sedan sade min ledsagare: "Nu förstår jag vart din håg står. Till de lärda, låt oss gå till de lärda!" Och vi kom till en port som kallades Disciplina och den var lång, trång och mörk. Jag såg hur skaror av människor, de flesta unga, strömmade dit och genast underkastades allehanda stränga prövningar. Det första provet gällde penningpungen, sätet, huvudet och hjärnan. Och den som hade ett huvud av stål, en hjärna av kvicksilver, ett säte av bly, hud av järn och penningpungen full av guld, han prisades och fördes beredvilligt vidare. Men den som inte ägde dessa fem ting motades bort.

Då hördes en trumpet ljuda, som om den kallade till fest; och "Alltings utforskare," som visste vad som skulle ske, sade: Nu skall Akademin kröna dem som varit flitigare än de andra och nått kunskapens högsta höjd.

En man med en spira av papper tog emot dem en efter en och klistrade en titel på deras panna: Detta är en filosofie magister, detta är en medicine doktor, detta är en juris licentiat. Men då jag som vanligt ville veta vad som sedan skulle ske med dem, iakttog jag en av dessa lärda magistrar. De bad honom räkna ut något – han kunde inte, de bad honom mäta något – han kunde inte, de bad honom säga stjärnornas namn – han kunde inte, de bad honom tala främmande språk – han kunde inte, de bad honom hålla ett tal på sitt eget språk – han kunde inte, de bad honom slutligen läsa och skriva – han kunde inte. "Är det inte synd", sade jag, "att kalla sig magister i sju vetenskaper och inte ha kunskaper i en enda?" Min ledsagare svarade: "Allt kan inte vara fullkomligt". – Nåväl, sade jag, "må de vara magistrar och doktorer i sju gånger sju vetenskaper och kunna allt eller intet, jag vill inte säga något mer om detta."

(ur ”Världens labyrint och hjärtats paradis”. Översättning: Karin Mossdal)

Mitt i sina kritiska och stundtals dråpliga reflektioner kring världens tillstånd visade Comenius i sitt författarskap på en näst intill pacifistisk grundsyn som bland annat handlade om att skapa ett världsspråk där jordens folk var ett – formande ett fredens rike. Han presenterade en demokratisk pedagogik och formulerade med sin "pansofi" en grund för livet som förenade konst, pedagogik och teologi till en helhetssyn där alla tre fick utgöra omistliga delar av livstolkningen.

För mig skulle i många avseenden en Comenius-renässans vara efterlängtad.

Kanske är det dags för en ny Comenius för vår tid.

Johannes Landgren, 7 mars 2024