Olika vägar till att bli musiklärare

Ann-Marie Backlund och Manfred Hanberg läser sin andra av tre terminer på KPU, Kompletterande pedagogisk utbildning. När de är klara med utbildningen kan de ta ut en ämneslärarexamen och undervisa i musik i gymnasieskolan samt även bli en eftertraktad lärare i grundskolan och andra skolformer. Vilken var deras väg till KPU?

En av dem bor i Sundsvall och den andra i Stockholm. En tog examen 1999 och en 2015. En älskar att frilansa och en vill ha fasta rutiner. Båda läser till musiklärare på KPU.

Fast eller frilans, eller både och

Ann-Marie är operasångerska. Hon är utbildad vid Operahögskolan i Stockholm och när hon gick ut 1999 fick hon direkt jobb på Folkoperan. Sången har sedan tagit henne till olika delar av Europa, medan hennes fasta punkt mellan uppdragen i operahusen har varit hemmet i Sundsvall.

– Jag älskar att frilansa och vill inte sitta i en fast heltidsanställning. Samtidigt tänker jag att jag måste rota mig någon gång och tänka på framtiden. Jag fick prova på att jobba som sånglärare och tyckte det var roligt, men då jag inte är behörig lärare fick jag inte fortsatt anställning. En kompis tipsade mig då om KPU och nu kan jag sitta i Sundsvall och läsa till lärare på KMH.

Manfred har inte lika många år i yrkeslivet som Ann-Marie, men han har haft flera olika yrkesroller som frilansande fotograf, producerat musikvideor, varit privatlärare i piano och gitarr, jobbat på HiFi-klubben och även varit anställd på studentkåren KMS, Kungliga Musikhögskolans studentkår.

– Jag läste kandidatutbildningen Musik- och medieproduktion på KMH och gick ut 2015. Utbildningen var väldigt praktisk. Vi fick mycket tid att öva på våra grejer som att skriva låtar och spela in dem samt lära oss om film, foto och entreprenörskap – som bäddat för en frilansande roll. Men jag vill inte bara jobba som frilans, utan jag vill ha mer säkerhet och fasta rutiner och sökte till KPU. Sedan tycker jag att det är kul att undervisa!

Det bästa med KPU är klassen

När Ann-Marie och Manfred får frågan om vad som är det bästa med utbildningen säger de samstämmigt: Klassen!

– Det är olika åldrar och bakgrunder och alla är så hjälpsamma. Grupparbeten har också fungerat bra fastän vi gör dem digitalt, säger Ann-Marie.

– Träffa klassen, även om det bara är digitalt, är alltid roligt. Det är också positivt med den lite högre medelåldern jämfört med andra utbildningar och den stora spridningen i musikalisk härkomst, instämmer Manfred.

Ovant att läsa mycket

De som blir antagna till KPU har studerat minst 120 hp i musik och för den stora majoriteten innebär det att man är van vid praktiska studier. KPU är en utbildning med fokus på kunskaper i pedagogik och didaktik.

– Det kan bli en chock för vissa att börja studera och läsa 200 sidor på en vecka; speciellt för de med min bakgrund och de som har jobbat med gehörsbaserad musik och bara jobbat praktiskt med dataprogram eller instrument. Eftersom jag också läser långsamt, så har jag fått lägga upp strikta planer för hur jag läser, förklarar Manfred.

– Det var en helt ny värld att komma in i utbildningen och det kändes först som att jag hela tiden låg efter. Jag har aldrig heller gjort skrivuppgifter tidigare, men när jag väl satte mig med dem så funkade det. Som operasångerska räknar ingen med att man ska vara intellektuell; man ska ha resonans där andra har hjärna. När jag då började studera var det en lång uppförsbacke innan jag kom på att jag ju också har en hjärna, berättar Ann-Marie.

Praktiken kan vända på perspektiven

Redan första terminen får studenterna gå ut på praktik, så kallad VFU, verksamhetsförlagd utbildning.

– Min första praktik var i en grundskola med årskurs 1 till 9. Jag har tidigare arbetat som sånglärare på ett estetiskt gymnasium och inte tänkt tanken att undervisa mindre barn. Jag kände inte den största entusiasmen inför 20 dagar på praktik i en klass. Och det blev jättekul! berättar Ann-Marie.

Manfred har en annan bild av praktiken under första terminen. Även han fick vara på en grundskola och det var inte direkt som han hade trott. Det var roligt att vara med barnen, men att undervisa barn på lågstadiet är inte något som han ser i sin framtida yrkesroll.

– Det var ny erfarenhet och därmed en tuff utmaning för mig att undervisa och umgås med elever i just grundskolan, men jag är glad att jag gjorde det för jag lärde mig så mycket. Inte minst om hur omväxlande, svårt utmanande och otroligt härliga låg- och mellanstadiebarn kan vara!