Möt ljudkonstnären Brenda El Rayes – om mod, identitet och musik

Kurser på Popkollo och EMS , Elektronmusikstudion, väckte Brendas skaparlust och öppnade dörren till ljudkonsten. I sitt skapande, från platsbaserade ljudinstallationer till experimentella verk vill hon slå an en nerv, inspirera till nya idéer och ge en annan syn på världen, genom modet att skapa musik på sitt eget sätt.

Hur började du din resa inom elektroakustisk musik?

Jag hade inte varit kompositör, eller ens musiker, utan Popkollos program "Vem kan bli producent". Det är en introduktionskurs i musikproduktion för kvinnor och icke-binära, en plats där jag kände mig trygg att ställa “dumma” frågor och fick pepp att utforska mitt musikskapande.

Där fick jag möta andra som arbetade med musik, till exempel Selen Özan, som då studerade på KMH. Hon stärkte mitt självförtroende att söka en utbildning som jag aldrig trodde att jag skulle komma in på.

Genom programmet blev jag också introducerad till elektroakustisk musik på EMS, där vi ibland hade lektioner. Där fann jag en frihet att laborera, utforska och experimentera med ljud och musik och jag blev introducerad till andra elektroakustiska kompositörer.

Kandidatprogrammet i elektroakustisk komposition betonar ett öppet och experimentellt förhållningssätt till musik och ljud. Hur påverkade studierna ditt sätt att tänka kring komposition?

Det har såklart format mig som kompositör att förstå att allt är möjligt när du komponerar musik. Jag kan inspireras av precis allt och därför kan jag också skapa vad som helst, som installationer, ljudskulpturer, folkmusik och hård arabisk dansmusik.

Jag tror att mitt förhållningssätt till att skapa ljud är det som gör mig attraktiv för andra att jobba med, speciellt inom andra konstformer som teater och dans.

Musik är ett sätt att uttrycka sig. Att vara från ett annat land och en annan kulturell kontext, som dessutom ofta framställs snävt eller missvisande, gör att jag vill visa den så som jag ser den.

Din musik rör sig mellan olika ljudvärldar och influenser. Vad har påverkat ditt sätt att komponera?

Musik är ett sätt att uttrycka sig. Att vara från ett annat land och en annan kulturell kontext, som dessutom ofta framställs snävt eller missvisande, gör att jag vill visa den så som jag ser den.

Att ta del av det som händer i Libanon just nu och den experimentella musik som växer fram i arabvärlden, är både hjärtskärande (krigen) och spännande (musiken). Särskilt i en tid då vem som helst kan skapa och publicera musik.

Jag känner att jag är en ljudbild och ett musikspråk rikare. Jag vill att andra ska få uppleva den magiska ljudvärld som jag rör mig i, och därför komponerar jag efter mina kulturella referenser.

Hur utvecklas en idé till ett färdigt verk?

Deadlines och väldigt mycket stress tyvärr. Jag måste sätta hårda deadlines för mig själv och bara bestämma mig för att ett verk är färdigt. Tyvärr ser jag oftast att allt jag gör går att utveckla mer, som en målning som hela tiden får en tom yta att måla på, hur mycket man än fyller den med färg. Ett verk tar aldrig slut, det finns alltid något man kan addera eller subtrahera för att göra det bättre. Som tur så jobbar jag mot andra konstformer som har deadlines och när beställaren är nöjd får även jag nöja mig.

Du arbetar mycket med elektronik och ljuddesign. Hur använder du teknik och olika verktyg i din kompositionsprocess?

Mitt huvudinstrument är Ableton. Jag har blivit så pass bra på verktyget att jag kan skapa lite vad som helst, men ingenting slår akustiska instrument och då får jag ta in musiker att spela in. Genom bland annat KMH har jag haft lyxen att lära känna Sveriges bästa musiker.Och det är verkligen det bästa med jobbet, att få höra sin vision komma till liv och oftast bli så mycket bättre genom musiker som utvecklar mina idéer och introducerar deras egna musikspråk in i idéerna.

Hur tänker du kring lyssnarens upplevelse?

Jag har fördjupat mig i lyssnande och varit intresserad av vad som skapar starka musikupplevelser, bland annat genom att läsa Alf Gabrielssons omfattande samling av sådana upplevelser.

Av erfarenhet vet jag att jag inte kan skapa en stark musikupplevelse för varje person i publiken. Vi upplever samma musik väldigt olika, inte bara från person till person, utan också från dag till dag, timme för timme.

Men jag hoppas alltid att jag kan slå an en nerv hos någon. Med det menar jag att min musik kanske hjälper någon att bearbeta något, få en ny idé, förstå världen på ett lite annat sätt eller helt enkelt inspireras av att någon som jag kan och vågar göra smal och nischad musik.

Du har gjort verk både för scen och offentliga rum, hur skiljer sig arbetet med platsbaserade verk från andra projekt?

Nästan alla mina verk är platsbaserade. Jag arbetar just nu på mitt första album, men utöver det har jag alltid presenterat min musik i relation till en specifik plats, och det spelar en avgörande roll vilken plats det är för hur jag skapar musiken. I verket ”Disrupting Ebb and Flow” var det viktigt att arbeta med diskant, eftersom det hörs mycket bättre på Sergels torg än bas. Jag jobbade också med snabba och korta fraser, eftersom människor där oftast bara är förbipasserande.

När det gäller mina livegig vill jag alltid veta hur rummet ser ut. Är det mycket reverb sjunger jag gärna mer. Är det mer av en klubb spelar jag hellre rytmbaserad musik. I teaterrum vill jag alltid arbeta med multikanal. När jag skapade föreställningen ”Jangal” på Unga Klara, placerade vi högtalare i bänkarna som publiken satt på för att skapa illusionen av osynliga varelser som svärmade runt dem.

Musik som släpps på streamingtjänster är svårare. Jag kan inte kontrollera hur lyssnaren tar del av musiken – om det är i hörlurar, genom en pissig bilstereo eller via en radio i ett annat rum. Det är både läskigt och spännande.

Vad arbetar du med just nu?

Just nu gör jag ett album. Jag har alltid varit rädd att släppa musik på grund av kontrollbehov, men nu händer det!

Jag har bott i Libanon det senaste året och fick flytta tillbaka till Sverige på grund av krig. Den sorgen fick mig att fokusera på att skriva dekonstruerad klubbmusik inspirerad av egyptisk Mahrajanatoch Shaabi, men även av Bailefunken från Brasilien. Skivan innehåller nästan bara arabiska skalor, maqams, arabiska syntljud och rytmer från västasien.

Jag ska även göra musik till ”Den Gudomliga Komedin” på Örebros Stadsteater senare i sommar, vilket är väldigt kul och spännande! Det blir mycket folkmusik och mycket subbas.

Fakta

Mahraganat (”festivaler” på arabiska) är en modern egyptisk elektronisk musikstil som växte fram under 2000-talet i urbana miljöer, särskilt i Kairo. Den blandar traditionell shaabi med elektroniska beats, autotune och rapinfluenser, och präglas ofta av rå energi och sociala kommentarer.

Shaabi (”folklig” på arabiska) är en äldre egyptisk populärmusik med rötter i arbetarklassens kultur. Den bygger på traditionella melodier och rytmer och framförs ofta vid bröllop och festligheter, med fokus på vardagsliv, känslor och berättande.